Alltså får jag bara säga att hela den här veckan har gått i ett motheruckin' tempo. Fantastiskt sådant, dock. Jag har däremot lyckats att vara en dålig student men trots allt så är terminen slut nästa vecka för oss här i Albion. Sedan börjar uppsatsskrivandet och jag tänker tamejfan njuta av de sista ljuva dagarna av frihet!


I torsdags var alla (ja, alla) på Rose Hill Tavern och tittade på den mycket talangfulle herren och vännen Laurence Owen spela. Hans låtar är underbara, lekfulla och välkomponerade. Livsfarlig kombination. Vi avslutade kvällen på alla Brightonsvenskars favoritställe, Audio, med dans till Missy Elliot.




I fredags var det dags att kurera backsmällan med sushi och en kaffe i samma storlek som mitt bultande huvud och sminka bort smärtan Tyra Banks-style för att gå på min underbara irländska housemate Fidelmas födelsedagsfest på en trång, högljudd liten pub där vi alla tände ett varsitt ljus och sjöng happy birthday så att glasen skakade. Underbart.



Sedan blev det dags för lördagen att anlända och om ni tror att jag hade en lugn kväll så think again. Jag träffade en trevlig herre för ett par drinkar på puben och sprang sedan iväg i regnet till midnattsvisning på Duke of York där jag mötte upp med Ciara, Lisette, Peter, Laurence och David. Dokumentären Best Worst Movie och sedan filmen själv, Troll 2, visades. Det var spektakulärt.






Veckans böcker: "The Grass is Singing" av Doris Lessing och "July's People" av Nadine Gordimer.