Jag skulle bara vilja passa på att utnyttja ett inlägg till att skriva om en av mina absoluta favoritpoeter, skotten Edwin Morgan. Han gick bort förra veckan och jag sörjer verkligen bortgången av en av de absoluta poetiska genierna i modern tid. Om ni vill läsa lite mer om honom föreslår jag att ni kikar in på Litzine där jag har skrivit en liten snutt om honom.


Jag vill även passa på att skicka en tanke till en kär vän vars pappa har gått bort, alldeles för plötsligt och ungt. Livet är allt bra orättvist ibland, när de bästa människorna försvinner före sin tid. Det är svårt att se ljuset i slutet av tunneln när nånting sånt här händer men det är viktigt att försöka, för deras skull.



Edwin Morgan 1920-2010


Strawberries

There were never strawberries
like the ones we had
that sultry afternoon
sitting on the step
of the open french window
facing each other
your knees held in mine
the blue plates in our laps
the strawberries glistening
in the hot sunlight
we dipped them in sugar
looking at each other
not hurrying the feast
for one to come
the empty plates
laid on the stone together
with the two forks crossed
and I bent towards you
sweet in that air

in my arms
abandoned like a child
from your eager mouth
the taste of strawberries
in my memory
lean back again
let me love you

let the sun beat
on our forgetfulness
one hour of all
the heat intense
and summer lightning
on the Kilpatrick hills

let the storm wash the plates