Jag har nu bytt Otis Redding-låt och tröttheten jag kände innan har förbytts till förtvivlan medan jag läser de svenska tidningarna online... Visst kände man på sig att Alliansen skulle segra återigen men att Sd har kommit in i riksdagen känns ofattbart.. Sverige, underbara vackra fantastiska Sverige som man är så stolt över och skryter om när man bor utomlands, och nu detta. Det verkar som om orden "Jag är inte rasist, men.." dolde nåt så ofantligt mycket mer än vad ens höjda ögonbryn misstänkte när man hörde någon yttra detta. Själv har man ju även hört ett par "Men du är ju inte som de andra, du är annorlunda". Jaha. Grattis. Vad fan ska man göra med det då? Det känns som om nånting stort dog ikväll. Nånting viktigt.





Sd - vårt nya riksdagsparti. Länge leve demokratin?