Jag sitter och försöker läsa, försöker nöta in den franska revolutionen, världskrigen och dylikt i min hjärna men det går bara inte längre. Tårarna lurar hela tiden runt knuten, och det allra minsta framkallar dem ibland. En sång, ett sms, ett telefonsamtal. Jag känner mig inte som mig själv längre, jag ska skjuta upp min tenta tills senare i sommar eftersom det känns som att jag inte ens kan ta mig igenom en timma utan att det gör ont. Jag antar att det sista jag egentligen borde lyssna på är The Smiths men vi vet ju alla att när vi inte mår bra är det deppig musik man vill höra, trots att det egentligen borde vara tvärtom.





Det är strålande solsken ute idag, vädret hånar mig och min sinnesstämning.